29 oktober 2021 publicerade styrelsen för Tomrättsuppropet ett debattinlägg på Bostadsbubblan.
TOMTRÄTTSINNEHAVARE INTE ETT SÄRINTRESSE
Är innehavare av tomträtt i Stockholm ett särintresse? Nej, de är en avtalspart i ett mycket ojämlikt avtal. Ett avtal som endast kan sägas upp av den ena parten, staden, medan den andra parten är bunden i evig tid om inte staden säger upp avtalet.
Avtalet saknar all transparens. Det går inte att förutse hur staden kommer att värdera marken. Det enda man vet är att staden kommer att kräva en realavkastning på 3,25 procent samtidigt som realräntan de senaste tjugo åren i genomsnitt legat på drygt 1 procent. Detta samtidigt som den faktiska låga räntenivån är en av de främsta faktorerna som drivit upp tillgångspriserna. Detta till trots att tomträttslagen anger att räntan ska vara rimlig och baseras på realräntans utveckling.
Avtalet är inte förhandlingsbart. Normalt får man sig tillskickat ett tilläggsavtal med hot om stämning om man inte skriver på. Små föreningar har naturligtvis inte ekonomiska möjligheter att driva en process mot staden och en bostadsrättsförening kan ju inte ta sina byggnader och flytta någon annanstans.
Avtalet liknar med andra ord mer en livegenskap eller ett slavkontrakt och stadens tilläggsavtal ”an offer you can’t refuse” som man säger i andra kretsar. Sådana avtal finns inte i andra seriösa sammanhang där exempelvis budplikter och tvångsinlösen gör att man kan lösa upp ekonomiska beroenden.
Särintressen brukar man hänvisa till när någon vill få del av skattemedel men tomträttsavgälder är inte skattemedel och innehavare av en tomträtt är inte ett särintresse utan en avtalspart. Här rör det sig om stadens egna medborgare som är osäkra på vad deras största ekonomiska åtagande är värt och hur det kommer att påverkas i framtiden.
Vad är då värdet av tomträttsmark? Det finns några saker att notera. Det finns bara en köpare, den som har tomträttsavtalet. Det står byggnader på marken som ägs av innehavaren av tomträtten. Av både sociala och ekonomiska skäl kan staden inte köpa och riva dessa hus. Staden har genom tomträttsavtalet en gång för alla avhänt sig all rådighet över marken och givit innehavaren av tomträtten en i grunden evig tillgång till marken för att använda den på det sätt som föreskrivs i avtalet och detta har naturligtvis ett värde för innehavaren av avtalet. Det visar staden också när den anger att det faktiska värdet på tomträttsmarken i själva verket är trettio procent av markens värde vid en försäljning på en öppen marknad, vilket också är en rimlig bedömning med tanke på att parterna i tomträttsavtalet är låsta vid varandra.
Självklart kan inte priset på sådan mark vara detsamma som mark som kan säljas i avröjt skick, färdig för byggnation i en öppen auktion. Det finns bara två parter, de två parterna som har tecknat tomträttsavtalet och priset är vad säljaren är villig att sälja för och vad köparen är villig att betala.
Bara i Stockholm berör systemet 600 bostadsrättsföreningar, vilka representerar ett stort antal medborgare i Stockholm som påverkas av detta orättfärdiga och ojämlika system. Det är dags att staden inser att systemet kommit till vägs ände och hittar ett sätt att lösa upp tomträttsavtalen.
Claes Kjellander, Erik Fahlén, Christian Fredriksson och Bengt Ollén
Tomträttsuppropet
Här är en länk till bostadsbubblan.
